Hitta på sidan: Viner   Druvor   Klimat & jordmån   Historia

Produktionen på drygt sju miljoner hektoliter (2015) kan varken mäta sig med södra eller norra Italien, men i centrala Italien finns några av landets mest berömda röda viner – i DOCG-klass och de ännu dyrare så kallade Super Tuscans. De sistnämnda är oftast gjorda av cabernet sauvignon och andra klassiska bordeauxdruvor. Vinerna var till en början tvungna att gå under bordsvinsbeteckningen Vino da Tavola, då de inte följde traditionella lagstiftningen. Nu benämns de antingen IGT,  (Indicazione Geografica Tipica), eller har man egen DOC-status.

Viner

Toscana

Produktionen i Toscana är till över 80 procent röda viner med sangiovese i toppen bland de blå druvsorterna. Av Toscanas sju DOCG är sex – Chianti, Chianti Classico, Brunello di Montalcino, Vino Nobile di Montepulciano, Carmignano och Morellino di Scansano – baserade på sangiovese. Ensamt vitt DOCG är Vernaccia di San Gimignano.

Chianti DOCG

Stora delar av centrala Toscana täcks av Chianti DOCG. Området är kuperat och de flesta vingårdar ligger lägre än 300 meter över havet.

De röda vinerna från Chianti DOCG ska innehålla 70–100 procent sangiovese. Övriga druvor i blandningen kan vara lokala eller internationella, men cabernet sauvignon och/eller cabernet franc får inte överstiga 15 procent. Tio procent av druvorna kan vara gröna, exempelvis av trebbiano, men de används sällan numera. Lägsta alkoholnivå är 11,5 volymprocent och maximalt skördeuttag är måttliga 63 hektoliter per hektar.

Chianti-vin kan släppas ut på marknaden ganska snabbt och lagras i regel på ståltank. Står det däremot riserva på etiketten måste vinet ha lagrats i två år. 

Underzoner i Chianti

Chianti omfattar även sju underzoner där skördeuttaget är lägre (56 hektoliter per hektar), minsta alkoholhalt en halv procentenhet högre, och som kan stipulera ekfatslagring för riserva. Dessa är:

• Colli Aretini DOCG
  
• Colli Fiorentini DOCG
  
• Colline Pisane DOCG
  
• Colli Senesi DOCG
  
• Montalbano DOCG
  
• Montespertoli DOCG
  
• Rufina DOCG
  

Chianti Classico DOCG

Chianti Classico DOCG ligger mellan mellan Florens och Siena och generellt på högre höjd än i Chianti. För att vinerna ska klassas som Chianti Classico måste sangiovese ingå med 80 till 100 procent. Vanligt är att blanda med canaiolo och/eller till exempel cabernet sauvignon, merlot eller syrah. Gröna druvsorter får inte längre ingå och skördeuttaget är satt till maximalt 52,5 hektoliter per hektar.

Chianti Classico Riserva får ha enskilda vingårdar utmärkta på etiketten och måste lagras hos producenten i minst två år räknat från 1 januari året efter skörden. 2013 introducerades en ny högsta kvalitetsnivå av Chianti Classico, gran selezione. Detta innebär längre lagring, i minst 30 månader, minst 13 volymprocent alkohol samt att vineriet själv måste odlat alla druvorna.

Vanligt är att blanda med canaiolo och/eller till exempel cabernet sauvignon, merlot eller syrah.

Brunello di Montalcino DOCG

Sex mil söder om staden Sienna ligger Brunello di Montalcino som omfattar 2 100 hektar och strax över 250 producenter. Klimatet är varmare och torrare jämfört med Chianti Classico och vinerna härifrån är i regel fylligare med högre alkoholhalt. De kalla vindarna från havet hjälper till att bevara druvornas fruktsyra.

Sangiovese är den enda tillåtna druvan och skördeuttaget är max 54 hektoliter per hektar. Vinerna får tidigast komma ut på marknaden 1 januari fem år efter skörd. Innan måste de lagras i minst två år på ekfat hos producenten och vanligast är att använda stora fat, så kallade botti. 

Rosso di Montalcino tillverkas av sangiovese-druvor från yngre stockar och något sämre lägen. Dessa viner lagras kortare tid och kommer ut på marknaden snabbare.

Vino Nobile di Montepulciano DOCG

I sydöstra Toscana, nära gränsen till Umbrien, ligger Vino Nobile di Montepulciano. (Som inte har något med druvan montepulciano att göra.) Vinerna består av 70 till 100 procent sangiovese som odlas på kullar i sydostligt läge. Skördeuttaget är ungefär samma som i Brunello di Montalcino, (56 Hl/Ha), men minsta lagringstid innan försäljning, (två år), är kortare. 

Precis som I Brunello di Montalcino dominerar sand- och lerbaserade jordar. De lättare sandjordarna ger mer aromatiska viner medan den tyngre leran ger ett fylligare, kraftigare slutresultat. Även här finns en appellation för yngre viner: Rosso di Montepulciano. 

Carmignano DOCG heter ett litet område nordväst om Florens där sangiovesen kompletteras med canaiolo, cabernet franc och/eller cabernet sauvignon. I sydvästligaste Toscana gör sangiovese succé i Morellino di Scansano DOCG, ett lovande område som upptäckts av flera producenter, som ligger inlemmat i det större Maremma Toscana DOC.

Bolgheri DOC

Alta Maremma, eller övre Maremma, hyser distriktet Bolgheri DOC – där några stora namn är etablerade. Här tillverkas vitt- och rosévin men framför allt rött vin inspirerat av Bordeaux:s druvor och teknik. Cabernet sauvignon trivs bra i grusjordarna och det varma klimatet vid kusten, liksom merlot och cabernet franc. Appellationen tillåter endruvsviner av dessa sorter men det är tillåtet att blanda i syrah och sangiovese till högst 50 procent. Petit verdot och andra sorter får utgöra max 30 procent.

Det 1 200 hektar stora området är tätt planterat för att vara i Toscana. Skördeuttaget är 63 hektoliter per hektar för Bolgheri rosso men bara 56 för superiore-kategorin. Lagringen pågår i minst två år, varav minst ett på barriquer av fransk ek, ofta nya.

Vernaccia di San Gimignano DOCG

Väster om Chianti hittar vi det enda vita DOCG-vinet i Toscana: Vernaccia di San Gimignano. Det ett fruktigt, torrt vin som till minst 85 procent tillverkas på den lokala druvan vernaccia, men som även får innehålla sauvignon blanc och riesling. Detta var 1966 Italiens första DOC-område och upphöjningen till DOCG kom 1993.

Vinstockarna är planterade på sluttningar 200–400 meter över havet. Det torra och blåsiga klimatet gör att svampsjukdomar är sällsynta och många av områdets odlare satsar på ekologisk odling och hållbarare produktion. Skördeuttaget är satt till 63 hektoliter per hektar.

I Vernaccia di San Gimignano görs även Vin Santo och under namnet DOC San Gimignano produceras ävet rött vin gjort på sangiovese och internationella druvsorter.

Vin Santo

Vin Santo är en toskansk specialitet. Det görs av torkade trebbiano- och malvasiadruvor och lagras minst två år på små ekfat, gärna längre. Vinet kan vara torrt men är i regel mycket sött. Med traditionell tillverkning får vinet en tydligt oxiderad ton, då faten inte toppas upp under lagringsprocessen. Vin Santo tilverkas främst i Chianti, Chianti Classico samt i Vino Nobile di Montepulciano.

Toscana IGT

Vinproducenterna har även möjlighet att buteljera sitt vin under namnet Toscana IGT. Avkastningen är då något högre och alla regionens druvsorter är tillåtna. Ursprunget kan vara hela Toscana.

Umbrien

Det kuperade Umbrien ligger söder om Toscana och saknar kustremsa. Området är mest känt för det vita vinet Orvieto DOC som kan vara allt från torrt till nästan sött. Till 40–60 procent gjort på den neutrala druvan trebbiano, kompletterad med 15–25 procent verdello. Resten utgörs av grechetto, canaiolo drupeggio och/eller malvasia.

Två röda viner har DOCG-status: det sangiovese-baserade Torgiano Rosso Riserva och Sagrantino di Montefalco som görs på den lokala, tanninrika druvan sagrantino.

Marche

I Marche dominerar de blå druvorna montepulciano och sangiovese,  som ligger till grund för Rosso Piceno DOC, Rosso Conero DOC samt DOCG-vinet Conero. Rosso Piceno Superiore DOC får bara tillverkas i den sydliga provinsen Ascoli Piceno, där vi även hittar Offida DOCG som ligger10 mil söder om staden Ancona. Offida Rosso DOCG görs på 85–100 procent montepulciano och måste lagras i två år, varav ett år på ek, innan vinet kommer ut på marknaden.

DOCG-status har även det mousserande Vernaccia di Serrapetrona.

Den den gröna druvan verdicchio, som tidigare var den mest odlade i Marche, står för två DOC-klassade viner: Verdicchio dei Castelli di Jesi och Verdicchio di Matelica. Passerina och pecorino är exempel på två andra gröna druvorsom odlas i området. De har varsitt DOCG i Offida. Även trebbiano upptar stora arealer.

Lazio

Rom omringas av regionen Lazio, känt för lätta, ofta neutrala viner tillverkade av druvorna trebbiano och malvasia. Det mesta av produktionen säljs lokalt i och runt den välbesökta huvudstaden. Frascati DOC och Frascati Superiore DOCG är två kända ursprung. DOCG Cesanese del Piglio, där druvan cesanese är en kameleont som kan uppträda antingen som secco, amabile, dolce, frizzante eller spumante – alltså alltifrån torrt till halvtorrt och sött, pärlande och mousserande. Bland de blå druvsorterna dominerar sangiovese och merlot.

Abruzzo

Östkustens Abruzzo, eller Abruzzerna, domineras av kooperativ och är volymmässigt Italiens femte största. Till skillnad från de flesta andra regioner finns det inget krav på att DOC-vinerna måste buteljeras inom regionens gränser.

De tre huvudsakliga vintyperna i regionen är det vita Trebbiano d’Abruzzo, det medelfylliga rosévinet Cerasuolo d’Abruzzo samt det röda Montepulciano d’Abruzzo. Huvudsaklig druva i de två sistnämnda är montepulciano.  

De vita vinerna av trebbiano är oftast lätta och tämligen neutrala, medan de röda av montepulciano d'Abruzzo är djupt röda och fruktiga.

Montepulciano d’Abruzzo DOC odlas på kullarna och maximalt skördeuttag är 98 hektoliter per hektar. Vidare finns det fem underzoner där uttaget bara når upp till 66 hektoliter per hektar och vinerna ska lagras i ett och ett halvt år, varav minst nio månader på fat. Colline Teramane Montepulciano d’Abruzzo är ett DOCG med ännu lite längre lagringskrav.

Molise

Vinerna från angränsande Molise liknar de från Abruzzo men influenserna söderifrån görs sig gällande. Exempelvis får druvan montepulciano sällskap av den kraftiga aglianico i DOC Biferno.

Druvor

Toscana domineras av blå druvor, huvudsakligen sangiovese, som egentligen inte nått framgång någon annanstans än i mellersta Italien. Druvan uppträder under många synonymer, bland annat:

• Sangioveto
• Brunello
• Prugnolo gentile
• Morellino

Sangiovese, eller Sangue di Giove, betyder Jupiters blod. Av distriktets sju DOCG-viner är sex baserade på druvan, medan det sjunde är gjort på den gröna vernaccia (di San Gimignano).

Trebbiano är vanligt och de internationella gröna sorterna chardonnay och sauvignon blanc vinner stadigt terräng – liksom cabernet sauvignon och merlot på den blå sidan. Umbrien blandar grechetto, malvasia och trebbiano i sitt vita vin orvieto och bland de röda finns den sällsynta gamla sagrantino, medan merlot bli allt vanligare och mer uppmärksammad.

I Lazio blandas trebbiano och malvasia. Abruzzo och Molise odlar trebbiano för enkelt vitt vin och för rött montepulciano. I Marche däremot firar montepulciano triumfer och verdicchio räknas som en av Italiens bästa gröna druvsorter.

Klimat och jordmåner

Bergskedjan Apenninerna skär som en vatten- och vindelare genom hela centrala Italien. Klimatet skiftar kraftigt beroende på höjden över havet och närheten till Tyrrenska respektive Adriatiska havet.

De centrala kullarna har ett tempererat klimat, till skillnad från de varmare floddalarna och de ännu varmare, torra kustområdena. Vingårdar i lägre och skyddade lägen får druvor med mognare smaker. De bästa blå sorterna odlas upp till 500 meters höjd och gröna druvor ännu högre.

Jordmånen varierar stort. En av de mest åtråvärda jordmånerna är galestro – en spröd märgelvariant av kalksten, skiffer och lera – vanligt förekommande i Chianti Classico. Där förekommer även den kalkrika lerjorden alabrese.

Historia

Redan de gamla etruskerna … kan man säga om vinodlingen i centrala Italien. Spåren till dem leder över 3 000 år tillbaka, sedan kom romarna några århundraden före Kristus och tog över och fördrev etruskerna. I stort sett bara romarnas benämning på dem – tusci – blev kvar i namnet Toscana. Chianti blev ett namn på 1200-talet, men distriktets gränser har omdefinierats många gånger under århundradena. Första gången var 1716 när hertig Cosimo III bestämde avgränsningen för fyra vinområden i Toscana.

Super Tuscan banade väg

En markis i Bolgheri tröttnade på regelverket och år 1974 lanserade han vinet Sassicaia, gjort på franska druvor och lagrat på franska ekfat. Det exploderade som en bomb i vinvärlden och kallades en ”Super Tuscan”. Sedan dess gör de flesta vinmakare med ambitioner ett "supervin".

Sassicaia och även Bolgheri var till en början klassade som Vino da Tavola (bordsvin) men har senare fått DOC-status. Trenden med superviner gjorda utanför det traditionella regelverket har spridit sig över hela Italien. Utvecklingen fortsätter i Toscana, med extra stor aktivitet i kustområdet Maremma. Överlag går trenden mot mer sangiovese och andra traditionella druvor i blandningarna, samt återgång till lagring på större ekfat och liggare som ger mindre påtaglig fatkaraktär.

Utvecklingen har även varit stark i Umbrien och Marche. Molise börjar också sticka upp med viner gjorda på inhemska sorter som greco, falanghina och aglianico.