Vörtkokning
Vörtkokning innebär att koka sötvörten. Oftast med humle, för att ge ölet beska, arom och bättre hållbarhet.
Från sötvört till stamvört
Vörten kokas vanligtvis en timme och kryddas under koktiden med doser av humle, så kallade givor. Syftet är att ge ölet beska och aromer, men också att sterilisera vörten och eliminera bakterier och ämnen som kan riskera att förstöra slutprodukten.
Kokkärl av koppar
Steg 1: Bittergivan
När vörtkoket startar doseras vörten vanligtvis med bittergivan, den dos humle vars jobb är att ge ölet dess beska. Bitterhumle kallas humlesorter som innehåller höga halter alfasyror, de ämnen som ger ölet beska.
Steg 2: Aromgivor
Ju längre in i koket, desto större fokus ligger på humlearomerna. De senare humlegivorna innehåller så kallade aromatiska humlesorter. Ofta tillsätts aromgivorna i slutet av koket för att de flyktiga aromatiska ämnena inte ska hinna koka bort.
Humlen innehåller aromatiska oljor.
Steg 3: Vörtkylning
När vörten kokat klart behöver den kylas ned till en temperatur som är låg nog för jästen att kunna jobba i. Vörten, som nu är humlad, kallas för stamvört. Humle som tillsätts efter att vörten kylts kallas för torrhumle.
Steg 4: Mätning av vörtstyrka
Innan stamvörten är redo för jäsning mäter bryggaren vörtens styrka. Stamvörtstyrkan är sockerhalten i vörten före jäsning. Genom att jämföra stamvörtstyrkan före och efter jäsning kan ölets alkoholstyrka beräknas.